Studiebesök hos S*Matreiya's

Som vi skrev i ett tidigare inlägg ligger vi i startgroparna till ett eget registrerat katteri. Nu återstår först och främst att inhämta kunskaper och skapa kontakter med andra likasinnade!

Förutom den Heliga Birman är vi också mycket förtjusta i Siamesen med sina syskonraser Oriental, Balines och Peterbald! Vi har kontakt med en del uppfödare, bevakar utvecklingen hos en del små, och har även span på kommande intressanta kombinationer!

Bråttom ska man inte ha när man letar guldklimpar!

Hur som helst, det öppnades upp möjlighet på en mycket intressant kull Orientaler hos S*Matreiyas, och efter kontakt med uppfödaren fick jag det stora privilegiet att få följa med till Norrtälje och fodervärden där. Vilket härligt gäng med små missar!

Det var ett trevligt besök med både trevliga två- och fyrbeningar! Jag lärde mig MASSOR med bra saker, både om rasens egenheter mentalt och exteriört, men även om sjukdomar, krav på tester inför avel och annat spännande och superviktigt! Stort tack till både Sofie (uppfödaren) och fodervärd Jessica med dotter för tålamod och utförliga svar på alla mina frågor och funderingar!

Mamman är en chokladspotted korthårig oriental, pappan är blå. Följande sex bebisar fanns i kullen:

• Svartspotted - 2 honor & 1 hane
• Svart - 1 hane
• Choklad - 1 hona & 1 hane

Givetvis hade jag kameran i högsta hugg, här kommer några utvalda bilder. TYvärr har jag ingen koll alls på vem som är hane eller hona, bara den ensamma svarta vet jag att det var en hane!

För mer info om kullen, gå till S*Matreiya's.

En Choklad och en Svartspotted.

Choklad.

Svartspotted.

Svartspotted.

Choklad.

Svartspotted.

Svartspotted.

En liten gosehög - Choklad, Svartspotted och den lilla svarta hanen.

Mamma Chokladspotted med bebis Svartspotted.

Små Chokladfärgade trampdynor. <3

Mamma, Chokladspotted.

Svartspotted uppe i klätterträdet.

Lilla supermysiga svarta hanen.

Choklad och Svartspotted.

Choklad och Svartspotted.

Purple-kullen - nu hela 15,5 veckor!

Vi har haft det verkligt stora privilegiet att få följa de små så här länge! Verkligen något unikt! Med semestrar och annat som kommit i vägen har de små fått stanna lite längre än det var tänkt från början, och det har varit jättespännande!

De växer och utvecklas fortfarande med en hisnande fart, men det är en harmonisk liten grupp, snälla mot varandra och nykomlingen Smulan. Den enda som tycker det är lite jobbigt nu är mamma Cayenne som sannerligen tycker att hon nu gjort sitt med "mammeriet" och gör vad hon kan för att hålla dem på avstånd.

Under den gångna veckan har vi gjort färdigt våra klätter-/mysboxar till altanen, de blev bra och precis så användbara som vi hoppats! Nedan ser ni bild på lådorna och deras placering på väggen, och dagens veckobilder är ju då givetvis fotograferade med kattungarna i lådorna!

Först har vi "Snutten" - Purple Sky:

Sedan har vi "Tutis" - Purple Heart:

Och så "Pipen" - Purple Rain:

Mamma Cayenne var också med på ett hörn:

Och sist måste jag bara visa några jättehärliga bilder vi lyckades ta på "Snutten" när han softade i eftermiddagssolen. En riktigt skön kille som vet att ta vara på livets alla möjligheter till avkoppling! 

Vi presenterar vårt nytillskott - Smulan!

Fullständigt stamtavlenamn: SE*Regalskeppets Annabelle
Ras & Färg: Helig Birma, Chokladmaskad (SBI b)
Kallas: Smulan/Smulis
(Smulan = lilla minstingen i gänget, en smula chokladkaka med MASSOR med frosting - det syns väl?)

Född: 2016-04-28
Far: CH S*Stensereds Freddie
Mor: IC S*Saphire Extreme Spectra Vondergeist

Smulisen är en pratig och social liten dam. Hon är kavat med bestämda åsikter. Kurrar som en mindre motorbåt, gärna och ofta. Hon tog snabbt plats i gänget, blev bästis med "Snutten" på mindre än ett dygn - och är nu dessutom adopterad av extramamma Mio. Hon kunde inte fått en bättre start!  Efter bara några dagar accepteras hon fullt ut av samtliga i gänget utom mamma Cayenne. Inga slagsmål, Cayenne fräser bara lite när nykomlingen kommer för nära, vilket är fullt förståeligt då Cayenne fortfarande har stora barn kvar i boet, och hon jobbar just nu på att stöta bort dem också på samma sätt.

I skrivande stund ser Smulan ut att utvecklas till den största knäkatten i gänget - och vi klagar inte!

Smulan är nästa steg mot vår dröm om ett eget katteri. Hon har en fin mentalitet vad vi kan bedöma så här långt. Hon är nyfiken och tillgiven, är med där det händer saker. Dessutom är hon fin i typ och teckning, vilket känns väldigt positivt inför framtida utställningar! Vi ser fram emot hennes utveckling så får tiden utvisa om det blir ytterligare ett steg så småningom.
  Att vara fodervärdar för Cayenne och vara med om att föda upp Purple-kullen var den bekräftelse vi behövde om att vi är på rätt spår och att det här med uppfödning är bland det roligaste och mest spännande som finns - och samtidigt väldigt utvecklande att hålla på med! Det ger så mycket för själ och hjärta, och det har dessutom gett mig själv personligen så otroligt mycket och hjälpt mig i min återhämtning från en tuff period så här mitt i livet.

Givetvis finns en hel del som är mindre roligt, och ganska mycket är betydligt jobbigare och tuffare än vad vi någonsin kunnat räkna med - men ändå, detta är vad vi vill göra i framtiden! Sedan i vilken omfattning och hur vi delar upp det på bästa sätt får framtiden helt enkelt utvisa!

Under hösten kommer troligtvis minst ett stamnamn registreras, som sagt lite beroende på hur vi delar upp detta då vi bor i två olika hushåll. Tills vidare är nytillskottet en gemensam investering, men hon ägs av Micke och kommer bo tillsammans med våra andra birmor i Kärrgruvan/Norberg i norra Västmanland.

Från vänster: Snutten, Smulan och Piipen.

Från vänster: Cayenne, Tutis, Snutten, Smulan och Pipen.

Purple-kullen 14,5 veckor!

Med viss risk att låta tjatig så säger vi än en gång att de växer så det knakar de små... Från små fluffbollar har de nu vuxit lite här och där så de är lite "spretiga" för tillfället. Det finns till och med stunder då vi tar fel på någon av grabbarna och mamma Cayenne, särskilt när man inte ser svansen (som hos mamman är både längre och yvigare förstås).

Nu har deras personligheter blivit ännu mer tydliga, och det som skiljer sig nu från några veckor sedan är att Pipen blivit tuffare och faktiskt tar för sig mer än förut, och Snutten har blivit en riktig "mammas pojke" och tycker att jag (Linda) ska vara hans och helst bara ägna mig åt honom!
Har nedan länkat in en video jag lagt ut på Instagram, och den visar just hur han högt och ljudligt först talar om för mig att "Nu är det minsann dags att du klappar mig lite!" Sedan när jag slutar talar han om ännu högre och ljudligare (och med ögonen i kors) att han inte alls var färdigkliad!
- MYCKET bestämd ung man!

"Klappa mig NU!", säger Snutten... Lätt att försöka få nåt gjort här idag. 😂

Ett filmklipp publicerat av Linda L. Wirenblad (@zorcie) Jul 26, 2016 kl. 4:43 PDT

Dags då för några bilder som visar våra snyggingar när de är 14,5 veckor:

Från vänster: Snutten, Tutis och Pipen

Tutis och Pipen

Från vänster: Mamma Cayenne, Tutis, Snutten och Pipen

För en gångs skull fastnade även vår vackra lilla Loppa på bild, så hon får också vara med på ett hörn idag! :)

Trion & Mamma Cayenne

Från vänster: Snutten, Tutis & Pipen

Från vänster: Snutten, Tutis & Pipen

Den här dagen hade vi bestämt oss för att vi minsann skulle ha några fina arrangerade foton även på mamma Cayenne, något som faktiskt inte alls är särskilt lätt. Cayenne är nämligen den väldigt lugna typen, som ytterst sällan går igång på leksaker och bus. Ibland undrar vi om hon verkligen ÄR en katt.

Måste locka lite med leksaker för att Cayenne ska övertalas att posera framför kameran.

Cayenne ser verkligen måttligt intresserad ut när vi viftar med fjädervippor av alla de slag, ruskar på skallror och försöker få hennes intresse med hjärtan på tråd...

Denna bilden säger typ allt... :)

"Nu sitter jag fint i TRE sekunder till, sen är det nog!"

"Är ni klar snart eller?"