Purple-kullen - nu hela 15,5 veckor!

Vi har haft det verkligt stora privilegiet att få följa de små så här länge! Verkligen något unikt! Med semestrar och annat som kommit i vägen har de små fått stanna lite längre än det var tänkt från början, och det har varit jättespännande!

De växer och utvecklas fortfarande med en hisnande fart, men det är en harmonisk liten grupp, snälla mot varandra och nykomlingen Smulan. Den enda som tycker det är lite jobbigt nu är mamma Cayenne som sannerligen tycker att hon nu gjort sitt med "mammeriet" och gör vad hon kan för att hålla dem på avstånd.

Under den gångna veckan har vi gjort färdigt våra klätter-/mysboxar till altanen, de blev bra och precis så användbara som vi hoppats! Nedan ser ni bild på lådorna och deras placering på väggen, och dagens veckobilder är ju då givetvis fotograferade med kattungarna i lådorna!

Först har vi "Snutten" - Purple Sky:

Sedan har vi "Tutis" - Purple Heart:

Och så "Pipen" - Purple Rain:

Mamma Cayenne var också med på ett hörn:

Och sist måste jag bara visa några jättehärliga bilder vi lyckades ta på "Snutten" när han softade i eftermiddagssolen. En riktigt skön kille som vet att ta vara på livets alla möjligheter till avkoppling! 

Purple-kullen 14,5 veckor!

Med viss risk att låta tjatig så säger vi än en gång att de växer så det knakar de små... Från små fluffbollar har de nu vuxit lite här och där så de är lite "spretiga" för tillfället. Det finns till och med stunder då vi tar fel på någon av grabbarna och mamma Cayenne, särskilt när man inte ser svansen (som hos mamman är både längre och yvigare förstås).

Nu har deras personligheter blivit ännu mer tydliga, och det som skiljer sig nu från några veckor sedan är att Pipen blivit tuffare och faktiskt tar för sig mer än förut, och Snutten har blivit en riktig "mammas pojke" och tycker att jag (Linda) ska vara hans och helst bara ägna mig åt honom!
Har nedan länkat in en video jag lagt ut på Instagram, och den visar just hur han högt och ljudligt först talar om för mig att "Nu är det minsann dags att du klappar mig lite!" Sedan när jag slutar talar han om ännu högre och ljudligare (och med ögonen i kors) att han inte alls var färdigkliad!
- MYCKET bestämd ung man!

"Klappa mig NU!", säger Snutten... Lätt att försöka få nåt gjort här idag. 😂

Ett filmklipp publicerat av Linda L. Wirenblad (@zorcie) Jul 26, 2016 kl. 4:43 PDT

Dags då för några bilder som visar våra snyggingar när de är 14,5 veckor:

Från vänster: Snutten, Tutis och Pipen

Tutis och Pipen

Från vänster: Mamma Cayenne, Tutis, Snutten och Pipen

För en gångs skull fastnade även vår vackra lilla Loppa på bild, så hon får också vara med på ett hörn idag! :)

Grillvagn som blev kattmöbel

Jag gillar tanken på att återanvända. Ofta har man saker hemma som man knappt är medveten om, och att man dessutom kan använda dessa saker till annat än de var tänkta till från början kan man inte riktigt se. Som en grillvagn i detta fall.

Själva grillen har monterats av från vagnen och sitter nu istället på det egenbyggda uteköket, och vagnen stod sönderplockad i carporten i väntan på nästa vända till återbruket.
Jag fick syn på den efter en vända med hunden och klurade lite på om jag kunde bygga en hängmatta till katterna av den - och det gick faktiskt väldigt bra!

Vi målade de trista bruna trädetaljerna vita, sedan drog vi ett rep genom skruvhålen där grillen suttit fast, så repet bildar en fyrkantig ram. Som själva hängmattan har jag tagit en IKEA-pläd, vikit den två gånger så den har fyra lager, och efter det har jag quiltat (sytt rutor) på samma yta som liggytan ska vara, detta för att ge den lite extra stadga och göra det svårare för små vassa klor att gå igenom det annars ganska tunna tyget.

Det blev ca 12-17 cm kvar runt om där jag sytt, där klippte jag remsor lika breda som mina rutor (5 cm), och klippte bort hörnen. Sedan knöt jag helt enkelt fast hängmattan med dessa remsor runt om, bara med vanliga dubbelknutar som jag drog åt ordentligt.

Voila! Katterna har fått en mysig sovplats på bästa stället på altanen!

Det syns inte på bilderna, men vi har förankrat hängmattevagnen i väggen med små vinkeljärn på båda sidor så att den inte ska välta när busiga kottar skuttar omkring!

Semlan är glad, för hon kan fortfarande gå fram till "fönstret" och kika ut!

Här ser man hängmattekonstruktionen med de quiltade rutorna och knutarna runt om.

Cayenne är vår nöjda testpilot!

En gammal stapelkorg i plast funkar också som kattbädd med några plädar i!
Vi tog dock bort hjulen.

Småttingarna gillar att både sova och busa här.

Till och med Loppan går att fånga på bild här.

Småttingar på väg till hängmattan.

Och nedan ser du hur vi har det en alldeles vanlig dag på altanen - fullt röj med andra ord!

Guldstjärna till den som hittar Loppan! :D

Trion & Mamma Cayenne

Från vänster: Snutten, Tutis & Pipen

Från vänster: Snutten, Tutis & Pipen

Den här dagen hade vi bestämt oss för att vi minsann skulle ha några fina arrangerade foton även på mamma Cayenne, något som faktiskt inte alls är särskilt lätt. Cayenne är nämligen den väldigt lugna typen, som ytterst sällan går igång på leksaker och bus. Ibland undrar vi om hon verkligen ÄR en katt.

Måste locka lite med leksaker för att Cayenne ska övertalas att posera framför kameran.

Cayenne ser verkligen måttligt intresserad ut när vi viftar med fjädervippor av alla de slag, ruskar på skallror och försöker få hennes intresse med hjärtan på tråd...

Denna bilden säger typ allt... :)

"Nu sitter jag fint i TRE sekunder till, sen är det nog!"

"Är ni klar snart eller?"

Några bilder från 31:a maj

Jag lyckades faktiskt hitta några bilder från i tisdags som är ganska okej! Tänkte inte skriva så jättemycket om det utan bara visa upp dem istället. :)

EN någorlunda bild på alla tre.
Från vänster: Snutten, Tutis och Pipen

Se hur lilla Pipen ligger och poserar för uppfödarens kamera.

Linslusen Pipen.

Young Showcats

Vi hade haft Loppan och Cayenne hos oss bara ett par veckor när det var dags för vår första kattutställning någonsin, spännande värre. Detta var den 31:a augusti 2013 i Eskilstuna. Vi var gröna och katterna unga, knappt vana vid varandra då de känt både varandra och oss i endast 14 dagar - och så skulle vi preparera katterna inför utställningen. Det gick så där... Vi kunde ha både schamponerat fler gånger vid badet, plus jobbat mer med balsam och fön, men vi var varsamma och lyssnade på katterna. Vi valde att vara försiktiga med våra nya små vänner, vilket vi faktiskt aldrig ångrat eller ens ifrågasatt.

Att det troligtvis kostade oss någon extra utmärkelse må så vara, men det hade inte varit värt det. Sedan får alla andra säga vad de vill. Vi gjorde vårt bästa och med utgångspunkt från småmissarnas bästa - vad mer kan man göra? Det gick bra ändå, trots gliringar från domare om att vi kunnat "preppa" pälsen bättre (den var lite smått lockig bakom öronen bland annat).

Hur som så gick det bra! Cayennes kull ställdes ut, och kullen kom på 2:a plats av 7. Både Cayenne och Loppan fick varsitt Ex 1, och Loppan blev dessutom BIV. Glada, nöjda och VÄLDIGT trötta vände vi efter det hemåt.

Två trötta krigare med sina priser. Cayenne till vänster och Loppan till höger.

Närbild på Loppan.

Efter detta har vi faktiskt inte ställt ut mer. Vi får se hur det ser ut i framtiden. Nu när vi plockat fram den här dokumentationen med så fina omdömen kanske vi blir sugna igen för att kolla av hur de står sig mot konkurrensen som vuxna - vi får se!

Herre på täppan!

Det är "fullt ös - medvetslös" i köket. I princip hela dagarna, utom när de små sover. Nyaste och roligaste just nu är "Herre på täppan".
- Klättra så högt upp du kan, knuffa ned allt och alla som kommer i närheten!

Sen kan det ju givetvis vara rätt skönt att koppla av en stund med mamma när man är lite trött!

Pipen och mamma Cayenne.

Även lilla Tutis måste vila lite emellanåt.