Semlan som barnvakt

Lata sommardagar på altanen är något som hela familjen älskar, och vad kan väl vara bättre än att ha sällskap av en stor och snäll kompis som inget hellre vill än att vara barnvakt!

- Se bara så nöjd Semlan är för att den lilla ligger och kopplar av bredvid henne!

"Schhhhhhhh, nu sover hon!"

Trion & Mamma Cayenne

Från vänster: Snutten, Tutis & Pipen

Från vänster: Snutten, Tutis & Pipen

Den här dagen hade vi bestämt oss för att vi minsann skulle ha några fina arrangerade foton även på mamma Cayenne, något som faktiskt inte alls är särskilt lätt. Cayenne är nämligen den väldigt lugna typen, som ytterst sällan går igång på leksaker och bus. Ibland undrar vi om hon verkligen ÄR en katt.

Måste locka lite med leksaker för att Cayenne ska övertalas att posera framför kameran.

Cayenne ser verkligen måttligt intresserad ut när vi viftar med fjädervippor av alla de slag, ruskar på skallror och försöker få hennes intresse med hjärtan på tråd...

Denna bilden säger typ allt... :)

"Nu sitter jag fint i TRE sekunder till, sen är det nog!"

"Är ni klar snart eller?"

Den stora hunden är spännande!

Altanen är innätad med voljärnät för att förebygga rymningar. Det är rymningssäkert in mot huset också för att vi ska ha lite koll på var ulltussarna befinner sig, de börjar nämligen bli både modiga och kvicka nu...

Semlan, vår goldentik däremot, hon får dessvärre inte alltid vara ute på altanen samtidigt som de små. Hon är lite väl stor och klumpig, och de lite pyttiga än så länge, så de får bara umgås när vi tvåbeningar verkligen kan ha 100% uppsikt så inga olyckor sker i onödan.

Lite trist är det för Semlan avgudar verkligen de små, men det är inte lätt att alltid ha koll på var alla tre befinner sig när de ömsom smyger omkring och ömsom skuttar runt som duracellkaniner - rätt vad det är kanske man råkar trampa eller lägga sig på någon liten av en olyckshändelse... Så hellre att Semlan får ha det lite trist emellanåt och alla mår bra i slutänden!

Som ni ser nedan så är hon ju med ändå, fast lite på sidan av - även om småmissarna hellre vill att hon är med! :)

(OBS! Grinden in mot huset är definitivt HÖGRE nu...)

"Puss på dej!"

"Här är jag - ta upp mej!"

Mio kollar om kusten är klar för att hoppa ut på altanen.

Några bilder från 31:a maj

Jag lyckades faktiskt hitta några bilder från i tisdags som är ganska okej! Tänkte inte skriva så jättemycket om det utan bara visa upp dem istället. :)

EN någorlunda bild på alla tre.
Från vänster: Snutten, Tutis och Pipen

Se hur lilla Pipen ligger och poserar för uppfödarens kamera.

Linslusen Pipen.

Försenade 6-veckorsbilder

I tisdags när kullen fyllde sex veckor var uppfödaren här för att få träffa de små första gången,för att  prata med oss och ta lite egna foton. Jag försökte haka på och ta några bilder jag med, men de jag fick blev mindre bra så vi avvaktade lite och tog bilder några dagar senare istället.

Håll till godo, här kommer lite porträttfoton:

"Snutten"

- En liten hane, vår lilla "Action Man", utforskar det mesta och gärna med tänder och klor!

"Tutis"

- En liten tjej. Pratig och social, ska gärna hänga med oss tvåbeningar.

"Pipen"

- En liten kille. Lugn och trygg, väldigt mycket knäkatt. Ligger först av de tre i all utveckling.

Lägg till bildtext

Hela Trion

Det där med att ta gruppbilder på de små är verkligen ett gissel... Jag måste med facit i hand säga att jag är glad och tacksam att de bara är tre och inte typ sju. Bilden ovanför är den ENDA av alla vi tog som kändes något så när godkänd. De andra, ja... Äsch, jag visar - se själv:

En regnig dag på altanen

I lördags var det grått och trist - och BLÖTT...
Svenska sommaren i all sin glans, men vi hoppas på bättre dagar så småningom! För de fyrbenta spelar vädret mindre roll, Semlan exempelvis gillar det blöta vädret, finns inget bättre än att rulla omkring i det blöta gräset och sen rusa in under granen i trädgården och gräva så jorden sprutar - och sen ser hon ut ungefär likadant som det hon gräver upp...

På bilden nedan är det precis det hon gjort bara en halvtimme innan bilden togs. Hon är ganska blöt på bilden, mest på grund av att hon först blivit avspolad med trädgårdsslangen, och då det inte hjälpte avsevärt fick hon dessutom dusch och avtorkning inomhus. Känns som onödigt arbete att bygga staket för att avgränsa henne från smutsiga diken i skogen när hon gräver sina egna på tomten...

Semlan ligger på tork.

Mio håller koll på gänget.

Loppan gör det Loppor gör bäst! Smyger på de andra fyrbeningarna.

Young Showcats

Vi hade haft Loppan och Cayenne hos oss bara ett par veckor när det var dags för vår första kattutställning någonsin, spännande värre. Detta var den 31:a augusti 2013 i Eskilstuna. Vi var gröna och katterna unga, knappt vana vid varandra då de känt både varandra och oss i endast 14 dagar - och så skulle vi preparera katterna inför utställningen. Det gick så där... Vi kunde ha både schamponerat fler gånger vid badet, plus jobbat mer med balsam och fön, men vi var varsamma och lyssnade på katterna. Vi valde att vara försiktiga med våra nya små vänner, vilket vi faktiskt aldrig ångrat eller ens ifrågasatt.

Att det troligtvis kostade oss någon extra utmärkelse må så vara, men det hade inte varit värt det. Sedan får alla andra säga vad de vill. Vi gjorde vårt bästa och med utgångspunkt från småmissarnas bästa - vad mer kan man göra? Det gick bra ändå, trots gliringar från domare om att vi kunnat "preppa" pälsen bättre (den var lite smått lockig bakom öronen bland annat).

Hur som så gick det bra! Cayennes kull ställdes ut, och kullen kom på 2:a plats av 7. Både Cayenne och Loppan fick varsitt Ex 1, och Loppan blev dessutom BIV. Glada, nöjda och VÄLDIGT trötta vände vi efter det hemåt.

Två trötta krigare med sina priser. Cayenne till vänster och Loppan till höger.

Närbild på Loppan.

Efter detta har vi faktiskt inte ställt ut mer. Vi får se hur det ser ut i framtiden. Nu när vi plockat fram den här dokumentationen med så fina omdömen kanske vi blir sugna igen för att kolla av hur de står sig mot konkurrensen som vuxna - vi får se!

Herre på täppan!

Det är "fullt ös - medvetslös" i köket. I princip hela dagarna, utom när de små sover. Nyaste och roligaste just nu är "Herre på täppan".
- Klättra så högt upp du kan, knuffa ned allt och alla som kommer i närheten!

Sen kan det ju givetvis vara rätt skönt att koppla av en stund med mamma när man är lite trött!

Pipen och mamma Cayenne.

Även lilla Tutis måste vila lite emellanåt.

Trötta efter bus på altanen

Sakta men säkert inreds altanen mer och mer efter katternas behov, i dag sattes en alldeles ny sov-/spanhylla upp. Hela gänget var med ute på altanen för att testa. De små fick dock hålla sig på marknivå än så länge. Det är spännande nog med prasseltunnlar och hundar och annat som de undersöker med skräckblandad förtjusning!

Vi tvåbeningar kan sitta och dricka kaffe och skratta åt de små lurvtussarna hur länge som helst, det finns inga som helst gränser för allt tok de hittar på - i dag rymde en av dem dessutom över grinden och vi kliar oss fortfarande i huvudet och undrar HUR, för grinden var väldigt stängd när vi undersökte den. Tur att mamma Cayenne var vaksam och jamande vallade den lille ut till oss på altanen så vi fick lyfta tillbaka den till sina syskon i köket.

Efter en timmes bus på altanen är det mysigt att äta lite lunch hos mamma Cayenne. Nya favoritplatsen är köksfönstret som går ända ned i golvet, Med söderläge är där soligt och varmt och mysigt!

Försökte hinna med att få en (eller flera) bilder på Loppan när hon ligger på den nya fina hyllan på altanen, och det gick väl sådär... Snabba som vesslor är de minsann!

Spännande "överraskelser"...

Att bo alldeles intill skogen kan innebära en del intressanta möten, allrahelst nattetid när det är mörkt. Är det dessutom regnigt och blött ökar chanserna avsevärt. Som härom kvällen när Semlan skulle ut på sista kissrundan med husse, då träffade de på den här filuren:

Semlan tyckte det var skoj och ville leka, men herr Padda verkade inte dela den inställningen utan kravlade raskt in i Rosenhallonbusken.