Den stora hunden är spännande!

Altanen är innätad med voljärnät för att förebygga rymningar. Det är rymningssäkert in mot huset också för att vi ska ha lite koll på var ulltussarna befinner sig, de börjar nämligen bli både modiga och kvicka nu...

Semlan, vår goldentik däremot, hon får dessvärre inte alltid vara ute på altanen samtidigt som de små. Hon är lite väl stor och klumpig, och de lite pyttiga än så länge, så de får bara umgås när vi tvåbeningar verkligen kan ha 100% uppsikt så inga olyckor sker i onödan.

Lite trist är det för Semlan avgudar verkligen de små, men det är inte lätt att alltid ha koll på var alla tre befinner sig när de ömsom smyger omkring och ömsom skuttar runt som duracellkaniner - rätt vad det är kanske man råkar trampa eller lägga sig på någon liten av en olyckshändelse... Så hellre att Semlan får ha det lite trist emellanåt och alla mår bra i slutänden!

Som ni ser nedan så är hon ju med ändå, fast lite på sidan av - även om småmissarna hellre vill att hon är med! :)

(OBS! Grinden in mot huset är definitivt HÖGRE nu...)

"Puss på dej!"

"Här är jag - ta upp mej!"

Mio kollar om kusten är klar för att hoppa ut på altanen.